Till världs ände

Efter morgondopp/morgonsnorkling på hemmastranden och frukost bestämde vi oss för att ta oss till Olymbos, en stad som man på 500-talet anlade uppe på norra Kárpathos inmejslad bland bergen till skydd från pirater. Den har på grund av sitt otillgängliga läge varit mycket isolerad men är nu relativt välbesökt av turister. I vår reseguide står det  om den väg som håller på att byggas fram till Olymbos: "Vägen är farbar men känner du dig det minsta osäker ska du ta båten till Diafani där kan du ta buss upp till staden". Jörgen kände sig inte det minsta osäker så vi gav oss iväg på denna ofärdiga väg i 17km.  Vi mötte några arbetsfordon, ett par turistbilar och en dam med åsna. Både jeepen och vi var heldammiga när vi kom fram. Men resan var inte förgäves (den var ju ett  äventyr också - barnen önskade att det hade varit ännu högre stup utan skyddsräcke...). Byn Olymbos var jättefin. Inga bilar i den byn heller utan bara små smala gränder. Det var fantastiskt att gå där och tänka på hur livet tedde sig där förr i tiden då de levde helt isolerat. Idag bor det 200 personer i byn året runt (och de har en skola upp till man är 16 år). Vi köpte med oss lite honung till frukostyogurten och vände hemåt igen. Jag är glad att jag inte pendlar den vägen till jobbet varje dag och hoppas att ingen annan heller behöver göra det.

Nu var vi badsugna och vi enades om att stoppa till på Apela beach på hemvägen. Det är ett säkert kort (bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen). Det blev en lång snorkelfärd, lite häng på stranden och sedan käkade vi på en taverna där. Vi har det gött!  Eller som Axel sade: "Så här skulle man ha det när man har det som sämst".

Vi hann hem så att killarna kunde ta sig ett kvällsbad i poolen innan den stängde för kvällen och sedan tog vi oss en tur i Pigadia. Killarna shoppade lite och vi tog en fika på ett glasscafé med italiensk glass, smaskigt! Dit kan jag tänka mig att gå igen (inte bara jag).

En annan sak som hänt medan vi varit härnere är att Olle har tappat en tand till. Igår morse vaknade jag vid sju av att någon pickade mig på armen och viskade "den är ute nu - tanden alltså". Han var mycket nöjd och hoppas på en euro av tandfen!