Imorse gav vi oss ut på vägarna med vår lilla Ford Fiesta. Inte var den lika häftig som jeepen men "good enough". Vi begav oss upp i bergen till den lilla byn Menetes där vi hade hört att det skulle finnas ett litet museum som visades av en man som gärna berättade om hur karpatherna levde förr. Det lät spännande men tyvärr var mannen sjuk just idag så det blev ingenting av det. Istället fick vi se en äcklig råtta ( död men ändå...) men vi hade nog hellre velat gå på museumet! Vi vandrade upp till en kyrka som låg högt upp på berget och knäppte ett fantastiskt familjefoto(!)
Sedan styrde vi kosan mot nästa mål Ammopi. En turistby men en omtalad strand. Även där blev vi lite besvikna, för det var så knökat med folk, vi kände oss inte hemma och åkte snabbt därifrån och styrde kosan mot en strand vi besökt tidigare i veckan Diakofti. Den som ligger vid flygplatsen om man följer en dålig grusväg mitt ut i ingenstans, till Karpathos sydligaste spets. Där är det gott om plats och ingen turisthets alls. Vi stannade där i några härliga timmar och käkade också lunch i den lilla buss som en kvinna har servering i där ute i ödemarken. Miljön var bättre än maten men, men man kan inte få allt. Det var första gången på hela tiden vi var besvikna på maten (Jörgen tyckte det var gott förstås).
På vägen hem tog vi lite avstickare på vägar som Jörgen tyckte såg spännande ut. I vissa fall hade det helt klart varit bättre med en jeep. Men det gick väl och vi kom hem i gott skick till hotellet. Där väntade poolbad för killarna och nu sitter de och jobbar flitigt med sina läxuppgifter. Det börjar ju dra ihop sig till hemresa... OM de jobbar på riktigt bra har jag lovat dem att bjuda på glass ikväll. Med en sådan belöning går pluggandet som en dans!
Imorgon ska vi ta en dag på favoritstranden i Kyra Panagia. Vi hoppas också få återse den "sovande kocken" och njuta av hans goda mat.
Om tre dagar är vi hemma i Sverige igen. Det känns fint det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar