Sista racet

"Om man inte är utvilad nu, blir man väl det aldrig", sade Jörgen när vi satt på uteplatsen idag och käkade lite fruktsallad. Vi är utvilade. Laddade med vila, goa timmar med familjen, skratt, sol, värme, salta bad och nya upplevelser. Imorgon kommer vi hem. Vi ser fram emot att träffa familj och vänner igen!

På förmiddagen åkte vi ut på ett litet bilrace genom några byar vi inte besett tidigare. En liten by, Stes, låg helt avskiljt och bestod av några få hus, en kyrka (givetvis) och en massa odlingar: granatäpple, citron, lime, oliver, päron och vindruvor. Vi pallade lite vindruvor och de var riktigt fina! Det var roligt att se denna lite gröna del av Karpathos som annars mest är kargt och bergigt.

Vi stoppade också till i byn Pyles som är lite känd för sin grönska. Prov på det kommer här:

Nu blev det alltför varmt att knata runt mer så vi begav oss hemåt, tankade och landade sedan vid hotellet. Dagen har ägnats åt olika bad, syskonbråk och syskonlek, urätning av skafferiet, poolbad  (Axel stod på händer i 22 sekunder under vattnet) och en fin snorkeltur. Idag simmade vi långt ut, det var inte så jättemycket att se men det fanns en hel del plattfisk och det har vi inte sett mycket av tidigare. Det blev en plattfisk-jakt. Killarna dök ner och dischade till dem och då smet fiskarna snabbt iväg och ner i sanden. Jag har skrivit det förr men det är verkligen underbart att se dem i vattnet. De är fantastiska.

Annars har jag mest legat i en solstol vid poolen och lapat sol och sugit ut det sista av sommaren 2010. Ryggen är bättre idag och det är jag ytterst glad över. Nu ska vi snart iväg och lämna in bilen (rätt dag denna gång) och sedan ska vi käka på Mama Maria, favoriten i Pigadia.

Detta blir det sista blogginlägget för denna resa. Vi landar på Landvetter imorgon 16.25. Där väntar min snälla pappa som tar oss till Blankversgatan där min snälla mamma väntar med mat (TACK båda!). Smögen återser vi frampå kvällen och sedan väntar skola och jobb på fredag. Sverige - snart kommer vi!

Många strängar på sin lyra

Idag bestämde vi oss för att återse Kyra Panagia. Det visade sig vara ett mycket bra beslut för vi fick en underbar dag där. Medelhavet var nästan helt stilla idag och när man såg ut mot horisonten var det svårt att se vad som var himmel och vad som var hav. Det var fantatiskt vackert!

Vi badade, snorklade, klättrade i berg, solade och hade det allmänt gött på stranden. Det har varit riktigt varmt idag och vattnet var klarare än någonsin. För mig blev det dock ingen snorkling idag, jag har väldigt ont i nacken och ryggen så snorklingsläget passade inte alls. Men som sagt, vattnet var kristallklart så jag hade fin sikt ändå!

Vi blev givetvis hungriga och knatade upp till Sofias place ( ni vet stället med den sovande kocken) och det blev ett kärt återseende. Kocken, hans fru och lilla dotter är ett skönt gäng och när man äter där får man inte bara riktigt god mat utan också inblick i en grekisk familjs vardag. De är avslappnat vänliga, t.ex. så tar hon upp beställning genom att sätta sig ner vid bordet och småprata lite samtidigt. Avslappnat och jättetrevligt! Det enda negativa jag kan komma på är att de lägger på två sardiner på den grekiska salladen. Läskigt, men de går ju att peta bort...

Det visade sig att kocken har många strängar på sin lyra ( han bygger hus på vintrarna) och denna dag lämnade han över grytorna till mamma/svärmor och gav sig ut på fiske. Det var också en del av hans sysselsättning och det märktes på honom att han växt upp på havet och älskade det. Killarna fick åka med på en liten tur med hans båt innan han gav sig ut för att sätta sina nät, agnade med sardiner och räkor. När han drog iväg ropade han " Next year we will have more time. Then we´ll have a lot of fun!" Inte för att vi åker tillbaka hit nästa år men vi tror honom - med honom skulle man kunna ha hur roligt som helst!

Tillbaka på hotellet blev det långt poolbad för killarna. De kör värsta träningspassen där varje dag!
Nu blir det omelett och pasta på rummet (utan sardiner).

Ha det gött!

Från en strand till en annan

Imorse gav vi oss ut på vägarna med vår lilla Ford Fiesta. Inte var den lika häftig som jeepen men "good enough".  Vi begav oss upp i bergen till den lilla byn Menetes där vi hade hört att det skulle finnas ett litet museum som visades av en man som gärna berättade om hur karpatherna levde förr. Det lät spännande men tyvärr var mannen sjuk just idag så det blev ingenting av det. Istället fick vi se en äcklig råtta ( död men ändå...) men vi hade nog hellre velat gå på museumet! Vi vandrade upp till en kyrka som låg högt upp på berget och knäppte ett fantastiskt familjefoto(!)

Sedan styrde vi kosan mot nästa mål Ammopi. En turistby men en omtalad strand. Även där blev vi lite besvikna, för det var så knökat med folk, vi kände oss inte hemma och åkte snabbt därifrån och styrde kosan mot en strand vi besökt tidigare i veckan Diakofti. Den som ligger vid flygplatsen om man följer en dålig grusväg mitt ut i ingenstans, till Karpathos sydligaste spets. Där är det gott om plats och ingen turisthets alls. Vi stannade där i några härliga timmar och käkade också lunch i den lilla buss som en kvinna har servering i där ute i ödemarken. Miljön var bättre än maten men, men man kan inte få allt. Det var första gången på hela tiden vi var besvikna på maten (Jörgen tyckte det var gott förstås).

På vägen hem tog vi lite avstickare på vägar som Jörgen tyckte såg spännande ut. I vissa fall hade det helt klart varit bättre med en jeep. Men det gick väl och vi kom hem i gott skick till hotellet. Där väntade poolbad för killarna och nu sitter de och jobbar flitigt med sina läxuppgifter. Det börjar ju dra ihop sig till hemresa... OM de jobbar på riktigt bra har jag lovat dem att bjuda på glass ikväll. Med en sådan belöning går pluggandet som en dans!

Imorgon ska vi ta en dag på favoritstranden i Kyra Panagia. Vi hoppas också få återse den "sovande kocken" och njuta av hans goda mat.

Om tre dagar är vi hemma i Sverige igen. Det känns fint det med.

Suverän lunch och härligt vilsam söndag

I morse såg vi på gudstjänst på teve. Det var sändning från en grekisk ortodox kyrka och vi förstod ingenting, varken språk, ritualer, musik eller inredning. Men det var ändå intressant att få kika in i en annan verklighet för en liten stund. Efter frukost tog vi ett dopp i det blå. Idag har solen kommit tillbaka igen i sällskap med lite moln och det har varit väldigt skönt och behagligt.

Jag och Jörgen har mest legat och läst vid poolen och killarna har badat, spelat dataspel och skrivit låtar till sitt eget band "Pruttlera". Olle ville hjärtans gärna äta lunch på hotellet och han fick sin vilja igenom. Här är menyn inte så grekisk, förutom grekisk sallad förstås, utan med en mer amerikansk touch. Killen som driver stället har bott i USA i ett antal år och sedan återvänt hit.  Nåväl, när vi satt och väntade på maten sade Axel: " Hoppas att inte hamburgaren är för liten, jag är vrålhungrig". Det visade sig att vi inte behövde oroa oss för att det skulle bli för lite mat. Det var massor och det var jättegott (dessutom prisvärt)! Här ser ni en bild på det.

Ikväll ska vi gå och hyra oss en liten bil som kan ta oss runt på ön de tre sista dagarna. Det blir kul!

Somna under bar himmel

För andra kvällen i rad väljer Olle att somna ute i en solstol under bar himmel. Syrsorna spelar så det dånar men han verkar finna det rogivande för han somnade på direkten. Eller så är det vågorna som vaggar honom till sömns...

Dagen idag tillbringades här hemma på hotellet med diverse bad på schemat varvat med spel, läxor, jobb och lego. Solen tittade bara fram någon gång ibland men vi hoppas få se mer av den imorgon igen.
Det har varit en skön dag men jag har haft en tryckande huvudvärk (på grund av åskan) så jag känner mig hyfsat seg. Kanske är det därför det inte går så bra med musikalskrivandet....idéen finns men nu ska den ut i tangenterna också och ta form. Det får väl ta lite tid antar jag.

Olle har dragit ut två tänder på sig själv sedan vi kom hit och blivit 2 euro rikare.

Regn, jobb och hemmamys

Idag har vi planerat för en dag hemmavid och det visade sig vara ett bra drag. Nu sitter vi under tak på uteplatsen och se regnet strila ner och åskan mullrar dovt långt borta. För oss som är här vår tionde dag känns det faktiskt ganska mysigt, tristare för de som bara är här en vecka och får en sådan här start. Det är dock varmt ute och lite bad ska det bli här idag också.

Jörgen sitter och jobbar vid datorn, fantastiskt att det är möjligt! Axel sitter inne och läser om Gustav Vasa och ska snart ha ett mulitplikationstest. Olle snaskar godis och läser Noa och tjuven och jag ska försöka mig på att skriva manus till musikalen vi ska sätta upp senare i höst. Vi hoppas på goda resultat för oss alla och att solen kikar fram i eftermiddag igen.

Ha en trevlig helg!

Hjärnan fungerar inte när man har semester

Idag har jag inte så mycket nytt att skriva. Det har varit en dag som de flesta andra - otroligt härlig med andra ord. Varmt och skönt men denna dag med lite moln på himlen. Vi tog jeepen till Achatastranden som är en av de tio stränder vi besökt tidigare under veckan, kanske är det Jörgens favorit. Även denna dag blev det grottsnorkling! Det finns mycket fint att se på i vattnet men jag måste nog säga att det allra vackraste att se på när vi snorklar är Axel och Olle. Att se dem fascineras, simma smidigt och nyfiket efter vad de ser och se dem dyka ner långt ner i djupet är en vacker syn. De är så duktiga i vattnet. En annan känner sig som en gammal stel tant i jämförelse.. Men även tanten orkade simma ut till den lilla klippan ute i havet utanför stranden. Damen i förgrunden har ingenting med oss att göra men de tre prickarna på ön är Axel, Olle och jag.

Vi skulle lämna tillbaka jeepen på kvällen och fick kajka runt en del för att få ut pengar att betala med eftersom pengarna var slut i den bankomat vi brukar göra uttag i. Det är inte många restauranger eller biluthyrare som tar kort och det är lite ovant. Nåväl, när vi skulle lämna in jeepen så påstod de att vi haft den en dag extra! Vi blev mäkta förvånade, vi hade räknat och räknat och kollat datum. Klockan 19 den 23 september var den enda tiden vi hade att passa på en vecka OCH SÅ MISSADE VI DEN! Vi hade helt enkelt räknat fel. Det var nu inga problem, vi betalade för en dag extra och bad om ursäkt med orden: "We´re so sorry. We´re on holidays and then our brain doesn´t work..." Ja, ja det är mycket att hålla reda på när man har semester....

Efter denna återlämning av vår älskade jeep promenerade vi ner till strandpromenaden för att käka på Mama Maria, en jättemysig restaurang med härlig personal som vi besökt en kväll tidigare i veckan också. Idag tog jag en Fish Souvlaki (grillat fiskspett) och det var riktigt smaskigt. Toppen med ett ställe som bjuder på kaffe och glass efter maten... Här kommer ett kort till mamma Karin på kyparen som jag är säker på att hon hade gillat skarpt!

Nu ska vi ta ett par dagar här på hotellet och på hemmastranden. Det ska bli gött det med.
Här kommer bilder på oss fyra från ikväll. God afton!

Kyrkor överallt och en titt in i det grekiska köket

Idag tog vi jeepen till Kyra Panagia, en pytteliten by med en jättehärlig strand. Där slappade vi hela dagen i vattnet och på land. Superskönt helt enkelt. Även här fanns det spindelkrabbor och roliga fiskar att snorkla på.
Killarna tyckte också att det var roligt att de fick en liten klippa att hoppa ifrån (det var längesedan sist).

Nu har vi åkt runt på ön i en vecka och en sak som är slående är att det är kyrkor och kapell överallt. Vi ser nästan fler kyrkor än greker (lätt överdrift men ändå). Kyrkan i Kyra Panagia byggdes av en sjöman som överlevde då hans skepp förliste. Han ville på så sätt visa sin tacksamhet till Gud. Så det är klart om det hör till vanligheterna att ett kyrkbygge går till på det sättet så förstår jag att det finns många av dem!

Efter en dag på stranden ville vi äta mat förstås. Axel har ätit Souvlaki varje dag sedan vi kom hit, han har dock varierat mellan pork och chicken. Olle väljer gärna grekisk sallad, bröd och tzatziki. Nåväl, vi gick till en liten taverna som såg mysig ut men som inte hade några gäster. Man blev lite osäker på om det var öppet men vi gick in och Jörgen knackade och ropade.  Efter en liten stund så kom det en kille ut ur ett rum med ett leende på läpparna. Det visade sig vara kocken som tagit sig en liten tupplur i väntan på gäster. Det visade sig vara ett riktigt höjdarställe! Kocken bjöd in oss i köket och visade oss grytorna vilka specialiteter han rekommenderade denna dag. Vi testade (förutom grekisk sallad, souvlaki och tzatziki) en lins och nudelröra som serverades varm och var jättesmaskig samt en gryta med bläckfiskringar och potatis (den fick Jörgen behålla för sig själv). Det var jättegott och kockens trevliga sätt gjorde ju inte saken sämre. Han fick bra med dricks...
När vi skulle åka hem tog Jörgen en efterlängtad tur med killarna ståendes bak på jeepen. Det var mycket uppskattat kan jag lova!

Allt är toppen här förutom att det är svårt att handla i mataffärerna. Ikväll har jag varit i tre olika supermarkets för att få ihop det vi ville ha till kvällsmat och frukost. Dessutom är det dyrare än hemma. Ja, ja vi får väl se det som att vi bidrar till att minska den ekonomiska krisen för grekerna...
Nu är det dags för en kvällstoast på uteplatsen. Imorgon är sista dagen vi har jeepen. Den har varit suverän. Vi planerar att sedan vara bilfria ett par dagar och att sedan kanske hyra en mindre bil de sista dagarna för att återvända till lite ställen vi tyckt extra mycket om. Vi får se. Vi fortsätter att ta det som det kommer.

Kram till er där hemma! Ni vet väl förresten att ni kan klicka på bilderna om ni vill se dem i större format?

Poolbad, snorkelbad och vågbad

Igår hörde jag en skånska prata i mobiltelefonen på stranden. Hon pratade med någon hemma i Sverige och berättade att det var 26 grader i vattnet. Det kan stämma, det är fantastiskt skönt.
Vi började dagen hemma på hotellet, vi har ju kajkat runt en hel del så det var riktigt skönt att ta det lite lugnt. Jag och killarna badade i poolen och så låg vi och läste en stund ( jag kan förresten rekommendera Morgan Allings bok "Kriget är slut", en nödvändig, omtumlande och viktig bok).

Sedan drog vi söderut och tog in på en hemsk grusväg som ledde oss fram till en jättefin strand som låg lite för sig själv. Dit hade vi aldrig hittat om vi inte blivit tipsade av Jörgens arbetskamrat. Där snorklade vi och slappade en stund tills vi var tvungna att bege oss vidare för att vi behövde en toalett...att hitta den var en befrielse för den som behövde det. Så var näste person vrålhungrig....och vi fick snabbt styra kosan mot en taverna....att hitta den var också en befrielse. Olle beställde grekisk sallad och tzatziki. Nu var alla på banan igen! Vi åkte ner till en favoritstrand i Arkassa och badade i de höga vågorna (det blåser i mängder idag). Det var suveränt härligt! Nackdelen med blåsten är att sanden kryper sig in på alla möjliga och omöjliga ställen på kroppen och i kläderna. Det dröser sand om oss...

Nu är vi på hotellet igen och ska ha en lugn afton här hemma. Killarna kom just in efter att ha varit ute och skjutit oliver med sina nya slangbellor ( i förmiddags prickade Olle en bil med en sten... ) De har kul ihop busbröderna!

Imorgon går flyget hem - för dem som stannar en vecka alltså. Vi ska ju vara här en vecka till och det känns jättelyxigt. Det ska dock bli roligt att se er alla om en vecka igen!

Hälsningar till Schlägers och Maria från Lena (von Brömssen tror jag hon hette) som hyrt hos er på Bredaberg. Vi var på samma flyg ner och träffade dem på stranden idag. De frågade efter er och bad oss hälsa. Vidarebefodra det till Maria!

Till världs ände

Efter morgondopp/morgonsnorkling på hemmastranden och frukost bestämde vi oss för att ta oss till Olymbos, en stad som man på 500-talet anlade uppe på norra Kárpathos inmejslad bland bergen till skydd från pirater. Den har på grund av sitt otillgängliga läge varit mycket isolerad men är nu relativt välbesökt av turister. I vår reseguide står det  om den väg som håller på att byggas fram till Olymbos: "Vägen är farbar men känner du dig det minsta osäker ska du ta båten till Diafani där kan du ta buss upp till staden". Jörgen kände sig inte det minsta osäker så vi gav oss iväg på denna ofärdiga väg i 17km.  Vi mötte några arbetsfordon, ett par turistbilar och en dam med åsna. Både jeepen och vi var heldammiga när vi kom fram. Men resan var inte förgäves (den var ju ett  äventyr också - barnen önskade att det hade varit ännu högre stup utan skyddsräcke...). Byn Olymbos var jättefin. Inga bilar i den byn heller utan bara små smala gränder. Det var fantastiskt att gå där och tänka på hur livet tedde sig där förr i tiden då de levde helt isolerat. Idag bor det 200 personer i byn året runt (och de har en skola upp till man är 16 år). Vi köpte med oss lite honung till frukostyogurten och vände hemåt igen. Jag är glad att jag inte pendlar den vägen till jobbet varje dag och hoppas att ingen annan heller behöver göra det.

Nu var vi badsugna och vi enades om att stoppa till på Apela beach på hemvägen. Det är ett säkert kort (bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen). Det blev en lång snorkelfärd, lite häng på stranden och sedan käkade vi på en taverna där. Vi har det gött!  Eller som Axel sade: "Så här skulle man ha det när man har det som sämst".

Vi hann hem så att killarna kunde ta sig ett kvällsbad i poolen innan den stängde för kvällen och sedan tog vi oss en tur i Pigadia. Killarna shoppade lite och vi tog en fika på ett glasscafé med italiensk glass, smaskigt! Dit kan jag tänka mig att gå igen (inte bara jag).

En annan sak som hänt medan vi varit härnere är att Olle har tappat en tand till. Igår morse vaknade jag vid sju av att någon pickade mig på armen och viskade "den är ute nu - tanden alltså". Han var mycket nöjd och hoppas på en euro av tandfen!

Sjöborrar för hela slanten

Idag tog vi oss norrut på ön längs den vackra kuststräckan där vi tidigare i veckan besökt stränderna Apela och Achata. Denna dag blåste vi dock förbi dem och målet var västkusten.

Ön är inte så stor så avstånden är överkomliga och det var inte många meter vi körde utan att se havet. Vi åkte genom ett område som 2004 drabbades av två skogsbränder under samma sommar och det var ingen fager syn, ungefär som plockepinn i megaformat. Branden lyckades inte nå fram till den lilla byn Mesochori, så den fanns kvar intakt och vi tog oss en promenad där i värmen.

Svetten dröp men det var trevligt att vandra runt i gränderna. Innanför en öppen dörr satt en skrynkig gammal dam och hade affär. Vi kände att vi ville köpa något av henne - det blev två cola och en burk tonfisk i olja! Hon pratade på i mängder men vi förstod inte ett ord. När vi gick gav hon killarna varsitt tuggummi.

Vi längtade efter att bada och tog bilen ner till semesterorten Lefkos. Stränderna (vi provade två) imponerade inte så särskilt (vi börjar nog bli bortskämda men det var för mycket turister i min smak) men det var jättefint att snorkla och killarna dök ner och plockade upp en massa sjöborrar. Ni ser dem på bild här. Där fanns även ett berg som var lätt att rista bokstäver i. Givetvis satte killarna sitt namn där!

Vi fortsatte söderut för ännu ett besök på Under the trees och fick än en gång jättegod, riklig och billig mat. Jag har ätit grekisk sallad och tzatziki varje dag sedan vi kom hit (bland annat) och blir nog aldrig trött på det. Idag testade jag också Zucchinistix, som vegetariska pommes frites ungefär. De var riktigt goda.

Poolen hemma hägrade och efter lite bunkring av mat begav vi oss hemåt.
Killarna härjade sedan länge i poolen och nu ikväll hänger vi vid lägenheten.

Det tar på krafterna att ha semester:)

På Florians begäran: Sjöborren på bild

Florian ville se en bild på sjöborren som Axel dök ner och hämtade på drygt tre meters djup tidigare idag (se inlägg från tidigare idag), här kommer den!

Grottsnorkling och riktig värme

Idag är nog den varmaste dagen hitills, jag tippar på cirka 30 grader i skuggan. Vi tog jeepen och åkte iväg till en strand som heter Achata beach. En lite mindre strand som även den ligger vackert inbäddad mellan höga klippor. Där spenderade vi hela dagen, mer i vattnet än på land, tror jag.

Även här var det fantastiskt klart och fint vatten. Längs klippväggarna var det fint att snorkla och till familjens manliga medlemmars stora glädje fanns det flera grottor att snorkla in i. Det var riktigt äventyr och de var smått lyriska när de kom ut. Jag vågade mig bara in en bit i en och är tacksam över att våra pojkar är lika äventyrliga som Jörgen så att jag inte måste göra sådant jag egentligen inte vågar för sällskaps skull längre... Även här var det gott om fisk och killarna såg också någon form av spindelkrabba vid en av grottorna. Det är underbart att se Axel och Olle snorkla runt och dyka ner på flera meters djup. De är som små sälar och det är synd att vi inte har en kamera som man kan fota under vattnet med. Axel dök ner och plockade upp en fin sjöborre (skal) från botten, den blir ett fint minne.

När vi kom hem käkade vi lite i lägenheten och nu är killarna i poolen och badar. De är mer under än över vattnet, men deras glada skratt hörs lång väg. Det är ljuv musik! Ikväll ska vi ta oss in till Pigadia och käka middag. De ljumma kvällarna njuter vi av!

Höga höjder och det klaraste vatten

Familjen Larsson vaknade vid sjutiden och fick se en vacker sol jobba sig uppåt. Det såg ut att bli ännu en fin dag. Exakt hur många grader det är på land och i vattnet har vi ingen aning om men skönt är det både på land och i vattnet. Efter frukosten snorklade vi en stund på vår strand här vid hotellet. Det är fortfarande den bästa snorklingsstranden! Sedan bar det av med jeepen, som nu går under namnet Karpis. Målet var Apela beach som har ryktet om sig att vara en fantastisk strand med lika fantastiskt vatten. Det visade sig stämma.

Efter en stund på slingriga bergsvägar med härliga vyer, som fick killarna att jubla och mig att ömsom fascineras och ömsom bli skräckslagen, såg vi en strand långt neranför berget. Det var Apela beach. Där stannade vi i några timmar och det vattnet var det klaraste jag någonsin badat i. Här behövdes egentligen inte snorkel och cylkop, man såg fint från ovan ytan med. Men såklart blev det lite snorkling med. Killarna såg bland annat en guldfärgad fisk som var jättefin (medan jag låg på stranden och gottade mig).

Vi drog vidare uppåt för att ganska snart ta oss ner till en annan vik nedanför staden Spoa: Agios Nikolaus. Även dit var det en suveränt fin väg (utsiktsmässig) men bra äventyrsfaktor. Vår medelhastighet är nog 25km/h, Jörgen som alltid kör vill ju också hinna se allt. Och roliga saker får vi se, bl.a den gamla damen på åsnan som ni ser på bilden. I Agios Nikolaus käkade vi lunch på en fin liten taverna vid havet. Även denna gång blev vi mätta och goa. Jag varierar mig inte så mycket. Tror att jag skulle kunna leva på tzatziki och grekisk sallad åtminstone ett bra tag!

"Nu vill vi tillbaka till hotellet och bada i poolen", sade pojkarna och vi styrde kosan hemåt. På vägen såg vi lite spännande vägar som leder till andra stränder som vi vill utforska en annan dag. I poolen tränar killarna på att simma under vattnet och ikväll kom Axel upp i åtminstone 13 meter. Duktigt!
Ikväll blir vi hemma i lägenheten, vi ska fixa lite käk, kolla på film, äta lördagsgodis och slappa.

Vi har det fint som snus och är innerligt tacksamma att vi har möjlighet att åka på denna resa.
Imorgon kväll följer vi valvakan med spänning. Må bäste block få majoritet!

Vilken härlig dag

God kväll!
Sitter på vår uteplats och försöker summera denna dag med några ord. Skulle jag tvingas väja tre skulle det nog bli: varmt, härligt och spännande. Dagen började med frukost på uteplatsen ( killarna satt inne eftersom det var så varmt i solen). I vår resa ingår ingen mat så den biten får vi fixa själva. Jag försökte handla igår men det var lite svårt, jag hittade liksom inte rätt typ av affär så utbudet var både torftigt och maten förvånansvärt dyr. Nåväl, frukost blev det iaf och mätta blev vi.
Jörgen och Olle gav sig ut för att hyra en bil och kom tillbaka med en väl inkörd jeep av märket Suzuki som passade perfekt för våra ändamål: åka runt på ön och inte låta oss stoppas av dåliga vägar.
Taket tog vi bort och så gav vi oss iväg uppåt bergen och turen bjöd oss på fantastiska vyer över det karga men vackra landskapet. Det blåser rejält, säkert mer än gårdagens 10 sekundmeter så även havet blir dramatiskt vackert en sådan här dag.

Killen i biluthyrningen kom från en by som heter Arkasa och han tipsade om att det skulle vara en festival i en kyrka där idag och att det då skulle bjudas på gratis mat. Det lät spännande tyckte vi så vi styrde kosan dit. Arkassa var en vacker by ( det är inte Pigadia som är den som ligger närmast oss) och den var fylld av festklädda greker som var på väg till festivalen. Vi följde med strömmen men kände oss lite för udda för att våga gå in och slå oss ner vid de dukade borden. Istället hittade vi en restaurang där vi käkade lunch och glass. Det var smaskens till sista sista slicken.

Stranden Agios Nikolaus ligger precis nedanför byn och dit åkte vi. Där var det underbart roliga vågor! Stranden låg vid en hög klippa som skjuter ut i havet (Paleokastro) uppe på den finns det rester av en antik stad med bland annat en hel del av skyddsmuren välbevarad. Axel var sugen på att bestiga berget och vi andra hängde på. Jag, Cecilia, tog den anvisade grusvägen medan de tre herrarna i familjen valde att friklättra på lite svårare ställen... Vi möttes uppe på toppen och där var det underbar utsikt förstås. Speciellt var det också att vandra runt däruppe och fundera på hur livet tedde sig för de människor som för flera tusen år sedan bodde och levde däruppe.

Efter detta var vi förstås badsugna igen. Vi hade fått tips om en liten strand i det lilla fiskeläget Finiki en kilometer norrut och begav oss dit. Där väntade ett snorklingsäventyr bland "raukarna. Det var fint men vi enades om att vår hemmastrand nog höll högre standard gällande snorkling (där är nämligen fantastiskt klart vatten). En arbetskamrat till Jörgen har pratat sig varm om en taverna "Under the trees" som skulle ligga ganska nära Finiki så vi gav oss ut för att leta rätt på den. Vi hittade det men det är nog inget ställe man åker till om man inte vet att det finns. En liten avtagsväg rakt ner och efter en kurva: ett litet hus med uteservering och ett hav med fri horisont.  Vi beställde in lite olika rätter (vi börjar lära oss hur man gör...)och inte gick vi hungriga därifrån precis. Ni ska få ta del av vår kvällsmat: grekisk sallad, tzatsiki, bröd, pommes frites, souvlaki, ostbollar och "small fish". Small fish visade sig vara ett rågat fat med friterad ögna (pyttesmå fiskar med huvud, ögon och rubbet kvar), sådana fiskar vi sett en del av när vi tidigare snorklade. De två första var knapriga och goda men vi får nog erkänna att vi lämnade det mesta... Det andra var fantastiskt gott, det var mycket mat och det var billigt. "Under the trees" lär få fler besök av oss.


Vi var åter på hotellet vid åttatiden och Axel och Olle har somnat gott. Vi andra njuter av att kunna sitta ute och läsa/skriva. Vad som väntar imorgon har  vi ingen aning om. Vi är gott oplanerade men jeepen står här utanför så en sväng med den blir det alldeles säkert.

Allt gott till er därhemma!

Nu är vi här

Nu är vi här
och det är underbart och fantastiskt på alla sätt och vis.
Bilden är tagen på vår uteplats - vi kan inte klaga på att vi har för långt till varken poolen eller havet!

Efter en lugn flygresa på tre och en halv timme så anlände vi till Kárphatos. Den korta biten mellan flygplatsen och hotellet gav en hint om det karga och dramatiska landskap som ön gjort sig känd för. Vi ser fram emot att upptäcka ön på egen hand med bil framöver! Killarna gjorde upp planen för dagen i bussen: först bad i havet, snorkling och sedan bad i poolen. Så blev det också. Så fort vi fått tag i badbyxorna djupt nere i packningen gick vi ner på stranden och slängde oss i. Det var varmt, klart och riktigt salt = jättehärligt vatten. Det fanns också en hel del, för oss, annorlunda fiskar att kika på. Det roade vi oss med en lång stund. Nu badar killarna i poolen och jag och Jörgen slappar i varsin solstol.

Hotellet är jättefint. Det är inte ofta man tycker att det som lovas i resekatalogen är bättre i verkligheten, men så är nog fallet här. George som driver hotellet verkar vara en heltrevlig typ. Det mesta ingår, man får till och med låna cyklar gratis för att åka och handla.Vid incheck sade han ungefär så här: The only thing that I take extra money for is if you want to use the sauna. No one have asked for that yet...
Det tror jag inte att vi heller kommer att göra. Nog för att det blåser 10 sekundmeter men någon bastu behöver vi knappast..

Ikväll blir det lite mat inne i stan och sedan ser åtminstone jag fram emot en god natts sömn. Dagen har varit lång men härlig ändå.

Pojkarna var lite tveksamma till att åka idag men när vi landat och hittat fram var kommentarerna istället: " Jag kanske ska flytta hit när jag blir stor" och "Förut ville jag inte åka men nu vill jag nog aldrig åka hem". Hoppas att entusiasmen håller i sig ett par veckor till!

Mellanlandning på Blankversgatan

Landade hos mamma och pappa på Blankversgatan ikväll och bjöds på goda mackor med nystekta kantareller, mums! Klockan står på 05.00 och då är min käre far redo att köra oss till flygplatsen, vilket vi är ytterst tacksamma för. Lite resfeber har vi lite till mans men jag tror att alla gossarna har somnat nu. Här i Göteborg står regnet som spön i backen ikväll och det är 9 grader. Det känns som att Kárphatos har goda möjligheter att hämta hem lite väderpoäng hos oss.
Pratade med vår datakille på jobbet idag när jag behövde lite support. Då kom vi att prata om att jag skulle vara ledig ett par veckor. Tro det eller ej, men han hade varit på Kárphatos och bott på just Almyra Village tidigare i sommar. Han hade bara gott att säga och det skapade viss förväntan men även ett lugn. Jag fick en del trevliga utflyktstips med - skoj!

Nu är det dags att sova.

Följ med oss här

På torsdag morgon flyger vi till Kárphatos, en liten grekisk ö geografiskt placerad mellan Kreta och Rhodos. Ta en kik i din kartbok om du vill veta mer exakt. Där ska vi, Jörgen och jag och pojkarna, njuta och äventyra i två veckor. Förmodligen blir det inte så många vykort skrivna på denna resa. Istället kan du få följa oss via denna blogg. Fungerar bara det trådlösa nätverket på hotellet så ska vi nog kunna lägga ut lite dagbok och bilder så att ni får se och läsa om hur vi har det lite då och då.
Vill ni veta var vi ska bo så kolla in här http://www.almyravillage.gr/default.asp?lang=2
Visst ser det fantastiskt ut?
/Cecilia